En tanke eller två

Har precis kommit hem från ett kvällspass på akuten. För er som inte visste det är jag faktiskt utbildad undersköterska. Jag har tidigare jobbat 4 år inom rättspsyk tills jag valde att skola om mig. För er som känner mig var det ju inte direkt otippat att jag skulle skola om mig och jobba inom upplevelseindustrin som jag också för. Men … jag kör några jobbpass i sommar på en akutmottagning och tycker det är himla roligt. Jag har saknat att jobba i grupp.
Att ha en riktig personalgrupp att jobba i och med.
Tanken med detta inlägg är att jag fick en tanke i morse som jag verkligen inte kan släppa. Nu när jag även är uppe i att utveckla mitt manus och min monologföreställning slog denna tanke till mig ännu djupare. För att ni ska förstå min tanke är det bäst att jag förklarar lite innan varför denna tanke bara valde att suga sig fast i mina tankegångar idag.
Jag har blivit kallad så många olika saker och fått ofrivilliga smeknamn under min uppväxt och även nu kommer det kommentarer om vad jag är. Säkerligen precis som alla ni andra har varit med om också.
Under min uppväxt blev jag kallad julskinkan. Inte för att jag var större då än vad jag är nu. Jag var 10 år.
Sedan började det växa fram att jag var ju den där ”BÖG-ADAM”.
Under den största delen av min skoltid fick jag höra ”aha det är du som är BÖG-ADAM”.
Jaha, Vad ska man svara på det? Jag är ju bög och jag heter Adam.
Men jag vill ju helst bara bli kallad Adam.
I början på mitt vuxna liv, är 23 år nu så har inte befunnit mig i vuxenlivet så länge och förnekar än idag att jag är vuxen.
MEN… nu börjar jag gå in mer i diskussioner om politik, samhällsfrågor överlag och många andra diskussioner framförallt om mobbning och könsnormer.
Så under den korta tiden jag har levt mitt vuxna liv har jag alltså blivit kallad:
Homofob (Tydligen har jag ett hat mot mig själv samt att jag är rädd för mig själv. För det är ju just vad fobi är, man är rädd. I min värld finns inte homofober, bara människor som inte ser världen för vad den är och kan acceptera att alla är olika, om man nu säger det på ett fint sätt.)
Rasist/SD:are ( SD:are, säger man så? äh jag vet inte!)
Jag har även blivit kallad: Feminist, socialist, vänsterpartist, idiot, hora, kuksugare, ”DEN DÄR”, moderat och ja, det var väl allt… tror jag.
Det är så svårt att komma ihåg alla smeknamn och påhopp.
Min tanke är då VARFÖR.
Varför har vi människor ett så enormt stort behov över att sätta människor i fack?
Det ligger visserligen i människans natur att kategorisera saker.
Saker ja, men måste vi kategorisera människor?
Jag har inget svar på detta och jag vet inte heller hur man ska göra eller tänka för att kanske sluta stoppa in människor i fack.
Jag är inget änglabarn, absolut inte, jag kategoriserar efter mina fördomar men jag håller det för mig själv.
I mina egna tankar.
Bakom mina ögonlock, där ingen kan komma in och där jag inte kan såra någon.

Detta inlägg har en kommentar

  1. Du skriver bra Adam! Fortsätt!
    Jag tror människor har ett behov av att kategorisera människor. Tror det är ett sätt att skapa tillhörighet, känna flockkänsla. Vi är ensamma. Vi borde kategorisera efter kärlek och respekt istället. Skulle göra världen så mkt mer rosa då!
    Puss

Kommentarer är stängda.

Stäng meny