För er som inte befann er i Katrineholm eller hade möjlighet att läsa artikeln kan ni läsa här redan.   Exilkatrineholmaren vänder hem för pride. Det är bara två veckor kvar till Katrineholm Pride och förberedelserna pågår för fullt. På schemat den 5 maj står bland annat tal med exilkatrineholmaren Adam Warhester. Adam Warhester är ett bekant namn för många ungdomar i Katrineholm. För fyra år sedan satte han upp föreställningen "Adam 20 – Med rätt att glittra" på flera skolor i stan. Föreställningen, en monolog som har bytt namn till "Kan jag få glittra nu?", handlar om mobbning, om könsnormer och om hur det är att växa upp som homosexuell. -      De ungdomar som gör pride i Katrineholm nu har ju sett min föreställning. Egentligen har jag inte riktigt förstått att jag liksom drog det steget längre och inspirerade andra, säger Adam Warhester. Pride och hbtq som begrepp handlar mycket om sammanhang och gemenskap, förklarar han. På flera sätt…

Den 5/5 firas inte bara Perrongen i Lokstallarna 5 år. Katrineholm har även sin första prideparad! För mig är detta fortfarande lite overkligt. Jag är så glad att detta verkligen görs! Under min uppväxt och under många år var jag verksam i arrangörslivet i Katrineholm. Allt började 2007 då jag blev medlem i arrangörsgruppen "Unga Arranagörer i Katrineholm". Fram till 2012, har vi arrangerat konserter, poesikväller och mycket mer. Redan 2009 började vi prata om att göra PRIDE i Katrineholm. Idéerna la vi på is och gick vidare. 2014 & 2015 kom idén upp igen, då med en ny arrangörsgrupp och tillsammans med studiefrämjandet i Katrineholm. Idéen la vi på is igen och jag gick vidare. Jag började plugga och flyttade upp till Stockholm. Idag jobbar jag inom upplevelseindustrin inom olika projekt bl a som boknings agent, manager och producent. Den 5/5 återvänder jag till Katrineholm för PRIDE men också för 5års jubileet för Perrongen i lokstallarna. För ca 7 år…

Att komma tillbaka efter 1,5 månads resande i Sydostasien, från vita stränder, sol och tagit dagen som den kommer, är det väldigt jobbigt att gå tillbaka in i verkligheten och börja springa i sitt hamsterhjul. Strukturera upp sin vardag med jobb, fritidsaktiviteter (om jag nu har några, jag vet ärligt talat inte om jag hade några innan jag gav mig ut i världen) och tiden. Att allt ska passa in inom 24h och där sömnen ska vara en viktig del i det hela. Får heller inte glömma bort att äta. Äta, äta och åter igen äta. Det funkade inte så bra i höstas med 7 koppar kaffe och en bulle under dagen. Vill förändra mitt mönster men varför måste det vara så svårt? Folk säger att det tar upp till 21-28 dagar att förändra ett beteende. Man får tro vad man vill. Tror inte riktigt det funkar så. Hur gör folk, som inte har småbarn och som börjar runt kl…

När jag flyttade till Stockholm sålde jag nästan av alla möbler och minskat på saker och ting som egentligen inte behövs. Jag tänkte på detta här om dagen hur jag nu lever i Stockholm och där mitt liv ryms i 5 st kartonger från clas ohlson. 3 -4 av dessa kartonger ryms mina kläder i. Jag har så mycket kläder men som vanligt ingenting att ha på mig. Några saker som är väldigt viktigt för mig att ha med mig är mina böcker, mina magasin och mina kläder. Det fick mig även på att tänka på de saker som jag bär runt på varje dag som är lite som mitt överlevnadskit. Något som jag alltid har med mig och måsta ha med mig. Mobilen är en av dessa saker jag bara måste ha med mig inte för att kolla om någon på Facebook har bekräftat mig efter 20 sekunder utan musiken. Musiken är viktigast för mig. Snuset... hur skulle…

Kaffedoften svider nästan i näsan. Jag gjorde nog lite för starkt. I går kväll hade jag svårt att sova. Jag låg och tänkte på pinsamma situationer jag varit med om. Jag låg och även och tänkte på varför jag är jag. Ja det kan man allt undra... vad ska de vara bra för att tänka så? Inte bra alls, man blir lite tom i huvet och så ska man försöka sova på det... Tänkte faktiskt ta detta inlägg att recensera Kent's nya och sista 4 låtar. Det känner jag nu att jag inte klarar av eftersom de tog mig med känslostorm. Det blir nästa inlägg.    

Att försöka duger. Ett ordspråk som förföljt mig genom livet. Att försöka duger... att försöka duger. Jag försöker alltid intala just att försöka duger, stämmer det verkligen? Duger jag som jag är eller är det något som en livscoach hamrar in i huvudet på en? Allt jag egentligen vill är att känna att jag duger. Jag duger som jag är. När mitt självförtroende har nått sin topp. När jag strosar runt på gatorna i Stockholm. I vissa fall intalar jag mig själv att jag duger. Den där gången jag plockade ur diskmaskinen. När kollegorna försökt ignorera att diskmaskinen är klar och berget av disk växer och växer, precis som ogräs. Det är då jag känner att jag duger. När jag gjorde min föreställning, när jag fick beröm och när jag väl gjorde något som ingen annan vågat eller gjort. Då känner jag att jag duger. I andra fall känns det som att jag inte duger. Jag duger inte som…

Kan vi ta en minut eller två och prata om normen. Alltså hur man blir förväntad att bete sig, gilla etc,  för att man till hör en "kategori" bland människor! Både i min föreställning och föreläsningar tar jag upp detta. Inte så mycket på djupet. Detta inlägg är även som en fortsättning på mitt förra inlägg. Som många kanske vet är jag en homosexuell man! Jag "tillhör" kategorierna man och homosexuell samt i kategorin "homosexuell man". Jag tillhör även som undersköterska, bokare, manager, föreläsare, musiker och många mer. Det jag vill komma till är just normerna! Jag förväntas agera på ett sätt. När jag inte agerar på det sättet som förväntas av mig så blir jag utkastad från normen och blir aldrig insläppt igen. Då är jag annorlunda. Den udda personen. Som en man, så förväntar samhället av mig att jag ska ha ett "manligt" jobb. Vad nu det innebär?  Jag ska även ha en flickvän ( hur nu…

Har precis kommit hem från ett kvällspass på akuten. För er som inte visste det är jag faktiskt utbildad undersköterska. Jag har tidigare jobbat 4 år inom rättspsyk tills jag valde att skola om mig. För er som känner mig var det ju inte direkt otippat att jag skulle skola om mig och jobba inom upplevelseindustrin som jag också för. Men ... jag kör några jobbpass i sommar på en akutmottagning och tycker det är himla roligt. Jag har saknat att jobba i grupp. Att ha en riktig personalgrupp att jobba i och med. Tanken med detta inlägg är att jag fick en tanke i morse som jag verkligen inte kan släppa. Nu när jag även är uppe i att utveckla mitt manus och min monologföreställning slog denna tanke till mig ännu djupare. För att ni ska förstå min tanke är det bäst att jag förklarar lite innan varför denna tanke bara valde att suga sig fast i mina…