Regnet slår mot fönstret. Det sköljer just nu bort alla färger, fjädrar, pärlor och glitter från Stockholms gator efter årets Pride. Kvar i lägenheten ligger allt glitter som en slöja och påminner mig om att detta kommer ta ett år att få bort, lagom till nästa års Pride.
Prideveckan är över och dags för mig att reflektera och påbörja kampen igen. Kampen om mina, mina medmänniskor och mina syskons rättigheter.
För vissa kanske Pride ses som en återkommande cirkus varje år. För mig är detta en påminnelse om kampen att ha samma rättigheter som heterosexuella samtidigt som det är en fest för att fira de rättigheter och mål vi vunnit på grund av vår kamp.
Kommentarer regnar över oss varje dag och speciellt nu under Pride.
Kommentarer som ”Vad kul att Pride är här, då får du ju verkligen vara dig själv”.
I vissa ögon kan det ses som att jag är mig själv och att just denna vecka är det okej för oss HBTQ+ personer att ”vara oss själva”.
Jag måste tyvärr göra er besvikna men jag är mig själv 365 dagar om året, om det inte är skottår. Då blir det en extra dag jag just få vara mig själv!
Jag får heller inte glömma att nämna den ständiga kommentaren ”varför finns det inte en straight-festival?”.
Till er som tänkt denna tanke skulle jag vilja fråga er varför skapar ni inte en?
Vad har ni för kamp att ta? Vad firar ni? Firar ni att ännu ett år har gått med att ni har behållt era rättigheter som alltid har funnits där?
Jag skulle även uppmärksamma några av många punkter om hur min vardag ser ut.
1. Mitt blod är inte tillräckligt värdefullt, även fast blodbankerna ekar tomma. Jag får inte bli blodgivare, eller förlåt det får jag bara om jag lever celibat i 1 år. Även fast jag har levt med samma partner i 10 år.
2. Det har inte ens gått 10 år från att det blev lagligt för samkönat äktenskap i Sverige.
3. Personer försöker ta ifrån mig att älska vem jag vill.
4. Det är svårare för mig att adoptera.
Min kamp, för min rättigheter, fortsätter varje dag. Något vi alla egentligen borde förstå är att det aldrig är fel på sig själv utan felet ligger i hur andra reagera.
Låt mig leva mitt liv som jag vill och låt mig älska vem jag vill.
Jag ser ljust på framtiden. Så låt oss fortsätta glittra.
Låt oss aldrig sköljas bort av regnet från de mörka molnen hotar i horisonten.
Är du med mig, dina medmänniskor och tar del av kampen till att mota bort de mörka molnen i horisonten?
