Låt oss aldrig sköljas bort

Regnet slår mot fönstret. Det sköljer just nu bort alla färger, fjädrar, pärlor och glitter från Stockholms gator efter årets Pride. Kvar i lägenheten ligger allt glitter som en slöja och påminner mig om att detta kommer ta ett år att få bort, lagom till nästa års Pride. Prideveckan är över och dags för mig att reflektera och påbörja kampen igen. Kampen om mina, mina medmänniskor och mina syskons rättigheter. För vissa kanske Pride ses som en återkommande cirkus varje år. För mig är detta en påminnelse om kampen att ha samma rättigheter som heterosexuella samtidigt som det är en fest för att fira de rättigheter och mål vi vunnit på grund av vår kamp. Kommentarer regnar över oss varje dag och speciellt nu under Pride. Kommentarer som "Vad kul att Pride är här, då får du ju verkligen vara dig själv". I vissa ögon kan det ses som att jag är mig själv och att just denna vecka…

Fortsätt läsa

Vi har ett problem

Vi har ett problem, det angår våra syskon och vi måste lösa detta nu!   För drygt en månad sedan, den 5 maj för att vara exakt. Jag gick upp på scenen och höll det fortsättningstal för Katrineholm första Pride. Precis enligt tradition som man ska göra. Den 5 maj talade jag inom temat tystnad och om våra hbtq-syskon, våra medmänniskor som söker asyl i Sverige. Jag talade om våra syskon och medmänniskor i andra länder som blir levande begravda, förföljda, torterade och mördade. Idag, den 30 maj 2017 öppnar jag telefonen och möts av expressens och QX's artiklar och intervjuer med hbtq-flyktingar som nekas asyl. Enligt tjänstemän på migrationsverket bevisar inte de asylsökande tillräckligt i detalj om deras inre känslor och tankar om sin "HBTQ"- identitet. "För att få asyl i Sverige krävs att en person kan visa att hen känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Att som hbtq-person få asyl är mycket svårt på grund av den…

Fortsätt läsa

End of content

No more pages to load

Stäng meny